Pacemaker-bitchen

En del gamla tanter är verkligen kärringar. Idag fick jag ett klart besked på det. Jag och I var på väg in till stan och sätter oss i mitten av tunnelbanan. Där sitter då hon, Pacemaker-tanten. Under vår kanske 25 minuter långa resa jagar hon bort flertalet mobilanvändande resenärer från vagnen. Först en ung kille, sedan en ung tjej som lyssnar på musik med sin mobil. Minst två eller tre personer till, innan den siste som får en tillsägelse lackar ur.
Tanten: "Skulle du kunna sluta prata i mobilen!?"
Killen (tittar upp förvånat) säger i luren: "Vänta lite"Vänd till tanten."Vad sa du?"
Tanten: "Kan du sluta prata i mobilen. Detta är en mobilfri zon, du får gå till mitten av vagnen om du vill prata i mobil. Jag har pacemaker, och mobilen stör min pacemaker!" (jätteotrevligt)
Killen avslutar snabbt samtalet. Men tanten fortsätter att påpeka att han kan gå till mitten av vagnen om han vill prata i mobilen.
Killen lackar: "Jag fattar inte varför du fortsätter att tjafsa!!? Jag har ju lagt på luren!" Tanten fortsätter ändå att påpeka den mobilfria zonen. Suck. Jag får nog och talar om för henne att de mobilfria zonerna inte är ett förbud, utan en trivselfråga. Dessutom togs zonerna bort i och med den borgeliga valsegern i höstas. Efter det blev hon tyst, tanten.

Valborg firade jag med I och T och vovven-Wilda. Sötaste vovven i Stockholm. Vi hade supermysigt. Två brasor hann vi med att beskåda. Dagens citat kommer från en liten typ 4-5- årig flicka som kom springande ner för en backe med sin pappa i hälarna. Ungen hojtar stolt:
"Fy fasan vad jag springer fort!" Pappan och vi skrattade bara.

Idag bar jag min studenmössa. Känner mig väldigt stolt varje gång jag har den på mig. Väldigt stolt!