hemma

När jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster ser jag en tall på en liten kulle. Bredvid tallen står kanske fem eller sex andra träd. Den kullen med dem, max sju träden kallade jag skog när jag var liten. Dit fick jag gå själv, utan en vuxen. Men jag visste samtidigt att mamma och pappa hade full koll på mig genom köksfönstret som vätter åt samma håll. Jag fick vara stor och modig, (gick ju till skogen alldeles själv), men kände mig samtidigt helt och fullkomligt trygg. Så är barndomen. Man tar små steg mot självständighet med ett öga vakande på en.