forts...

Min morfar växte upp i nazismens Tyskland. När kriget var slut var han trött på eländet och signade för franska främlingslegionen när han var 18. När han gick hemifrån så vände han sig om och vinkade, hans mamma visste då att han inte skulle komma tillbaka. Han var och krigade i Afrika och typ Vietnam. Fick malaria och blev alkoholist. Deserterade i Suez-kanalen. Hoppade i vattnet och simmade utav bara helvete för att bli fri. Sen reste han, tog värvning på på båtar och seglade runt jorden. Kom till Sverige, träffade en tysk tjej i Stockholm och fick tre barn. Sen gick det mest utför. Sparkad och utkickad från olika lägenheter. Gifte sig igen, och fick två barn som blev bortadopterade. En vinterdag ramlade han och slog huvudet i isen, var vermutlig full. Fick en hjärnblödning och hamnade i rullstol. Sedan dog han.

Jag önskar att jag haft fler vuxna män i mitt liv. Min pappa har alltid varit där för mig, men jag har saknat en morfar eller farfar. Faktiskt.