Livet går vidare. Precis när farmor dött tänkte jag mycket på henne. Hur hennes liv varit, om hon varit lycklig? Egentligen har vi sörjt länge, det var länge sedan man kunde prata med farmor. Det var länge sedan hon visste vad vi hette. Och nu är hon död. Jag kommer att sakna att inte ha en farmor.
Nu kan vi säga att vi ska till farfar och farmors grav. Tänk att hon ligger i en grav? Hon finns inte mer.
Begravningen var fin. Lugn och ljus. Sorglig och nära. Minnesbilderna flyger förbi och orden kan inte komma fram, jag vet knappt vad prästen sa, eller vad jag kände. Det var snabbt över och det jag minns är mest att det kändes lugnande och skönt att få ta farväl. För man ses väl igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar