Nope

Life sucks hard time. Så är det bara och jag har kommit fram till att det bara är att acceptera. Fast man vill ju helst inte det. I alla amerikanska kärlekskomedier slutar det oftast med att de älskande tu får varandra. En lång smetig kyss på slutet så är allt bra. Men sen då? Vad händer sen? Lever de lyckliga i alla sina dagar, eller? Jag vet att livet inte är så, visst finns det lyckliga människor med perfekt hy och vackert hår och livslånga äktenskap. Sen är det vi vanliga dödliga. Vi som ibland har finnar, fettigt hår och förhållanden som håller i en och en halv vecka. Kanske är det så att jag bara talar för mig själv men troligen så stämmer det in på fler.

Jag skulle bara önska att jag någon gång skulle upptäcka det där som alla som älskat någon har. Att stilla se in i någons ögon tills man drunknar. Mjuka kyssar på ögonlock och nafsande i örsnibbar med heta andedräkter. Men livet suger som sagt.